Reportage om Värmlands första järvföryngring

Vår naturbevakare Per Larsson medverkade i P4 Värmland och berättade där om den märkta järvhonans rörelser och järvstammens utveckling i Värmland. Här kan du lyssna på inslaget och läsa mer: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6479032

/Maria Falkevik

Värmland avvaktar med björnjakt

Länsstyrelsen Värmland kommer inte att fatta beslut om licensjakt på björn för 2016

Beslut om licensjakt på björn följer samma lagstiftning som licensjakt på varg. Med det oklara rättsläget som uppkommit kring licensjakt på varg bedömer Länsstyrelsen att det är bättre att avvakta med licensjakt på björn i Värmland tills det blir tydligare vilket underlag som krävs för den juridiska prövningen i alla instanser.

Vad gäller björn så har det tidigare genomförts en mycket begränsad licensjakt på två björnar inom länet varje år. Denna jakt påverkar inte populationen i stort då det tidigare bara har kvalitetssäkrats ensamma hanbjörnar i länet. Målsättningen för björnstammen i Värmland är en kontrollerad ökning och att det även ska ske föryngringar i länet. Att freda björnhonor och de eventuella ungar de klarar att föda upp i spridningszonen är avgörande för att nå målet i den regionala förvaltningsplanen.

Under 2017 kommer även en ny spillningsinventering av björn att ske, vilket kommer att ge ett bättre beslutsunderlag inför framtida beslut om licensjakt på björn. Senast en björnspillningsinventering genomfördes i Värmland var 2012. Resultatet blev DNA från fem olika björnhannar som alla också identifierats i Dalarna.

Uppskattningsvis finns det runt 3000 björnar i Sverige men spridningen över landet går långsamt på grund av björnens normala spridningsmönster. Antalet björnar i Värmlands län som helhet är uppskattad enligt inventering till 17 björnar. Värmland har däremot liknande förutsättningar för att hysa en större reproducerande björnstam som till exempel Dalarna har med sina cirka 390 björnar. Björnhonor förflyttar sig dock inte över stora områden på samma sätt som björnhannar.

Det är först när det finns fler björnhonor i länet som tätheten av björnar kan öka och därmed även bättre förutsättningar för eventuell licensjakt för att upprätthålla förvaltningsmålet med en reproducerande björnstam i länet.

/Maria Falkevik

Röjning under rovdjursavvisande stängsel samt bidrag till hundvästar

Även i år kommer Länsstyrelsen Värmland att erbjuda röjning till personer som har fått bidrag att sätta upp rovdjursavvisande stängsel. Platserna är begränsade så anmäl ditt intresse snarast om du är intresserad av att få ta del av projektet. Erbjudandet gäller i första hand dig som inte fick erbjudande om detta ifjol.

Läs mer här: http://www.lansstyrelsen.se/varmland/sv/kalender/2016/pages/intresseanm%c3%a4lan-f%c3%b6r-r%c3%b6jning-under-rovdjursavvisande-st%c3%a4ngsel.aspx/

Nu har även ansökningsblanketten för bidrag till inköp av skyddsväst för hund kommit upp på hemsidan. Nytt för i år är att man kan få upp till 50 % av inköpspriset (exkl moms) dock max 5000 kr. Det är endast inköp av väst som har antingen piggar eller elslingor och som Viltskadecenter anser har en skyddande effekt mot rovdjur som kan beviljas bidrag.

Mer information och ansökningsblankett finns här: http://www.lansstyrelsen.se/varmland/sv/djur-och-natur/rovdjur/skadeforebyggande-atgarder/pages/bidrag-till-skyddsv%c3%a4st-f%c3%b6r-hund.aspx/

/Kari Langöen

Lägesrapport maa vargangrepp i Gräsmark

Vi har fått många frågor med anledning av de senaste dagarnas vargangrepp i Gräsmark. I första hand måste vi prioritera att hjälpa djurägaren med akuta förebyggande åtgärder, och därför hinner vi inte alltid med att svara på alla frågor från alla som är intresserade med en gång. Det vi har ägnat tiden åt istället är att besiktiga de dödade fåren och hjälpa djurägaren efter angreppen, samt att bilda oss en uppfattning om risken för ytterligare angrepp och vilka förebyggande åtgärder som är möjliga. I detta fall djurägaren efter det första angreppet åtgärdat de problem som gjorde att det rovdjursavvisande stängsel hade alldeles för låg spänning. Det andra angreppet skedde alltså innanför ett rovdjursavvisande stängsel med full funktion. Enligt uppgift så sågs vargen vid det andra angreppet, och den verkade då ha svårigheter att ta sig ut. Igår kväll hjälpte Länsstyrelsen djurägaren att rigga kameror inuti hagen (där allmänheten inte har tillträde), och meddelade ett muntligt skyddsjaktstillstånd inom hagen. I övrigt gäller även 28 § jaktförordningen om skyddsjakt på eget initiativ, men skulle vargen forcera det rovdjursavvisande stängslet med ström på en andra gång så bedömer Länsstyrelsen att situationen dels uppfyller kriteriet för risk för allvarlig skada, samt att det inte finns någon annan lämplig lösning. Det starkt begränsade skyddsjaktsbeslutet beror på att angreppen har skett i ett revir (Skugghöjden) där det finns en genetiskt värdefull varg (F1 från Kynnareviret), och att vi behöver samla in ytterligare information för att bedöma förutsättningarna för skyddsjakt och andra lämpliga lösningar. Samtidigt vill vi ge djurägaren möjlighet att avliva vargen utan att först försöka skrämma den, OM den skulle gå innanför stängslet en gång till. de närmsta dygnen efter vargangrepp är sannolikheten stor att den skadegörande individen återkommer, och det är då som störst chans att lyckas med en skyddsjakt på just denna individ.

Vid de två angreppen har sammanlagt 17 får dödats eller avlivats pga sina skador.

Den som har upplysningar om vargspillning eller vargobservationer från Gräsmarksområdet, särskilt i närheten av platsen för angreppet får väldigt gärna rapportera dessa på http://www.skandobs.se.

/Maria Falkevik

Vargstammen i Värmlands län är fortsatt livskraftig

Resultatet från inventeringen av vargstammen i Sverige är klar och det visar ingen större förändring för Värmlands län sedan föregående inventeringssäsong. Antalet revir i landet under vintern 2015-16 har ökat, men antalet föryngringar har minskat. Detta gör att uppskattningen av antalet vargar som finns är något lägre än föregående inventering, men att vargstammen förväntas ha en fortsatt stark tillväxt.

I Värmlands län har antalet länsegna vargrevir minskat något (från 23,3 till 20,3). Det beror på att fem revir har försvunnit sedan förra vintern, varav tre genom licensjakt, och att tre revir vid norska gränsen inte längre berörde länet. Samtidigt har fem nya revir etablerats sedan förra vintern, varav tre i områden där licensjakt genomfördes 2015. Antalet vargrevir i Sverige under vintern 2015-16 har ökat något sedan föregående vinter.

Våren 2015 föddes färre valpkullar än 2014, vilket var ett förväntat resultat av licensjakten 2015. Det förhållandevis låga antalet valpkullar kan dock inte förklaras helt med licensjakten, utan kan ha flera orsaker, däribland slumpmässiga mellanårsvariationer. Det innebär att revirkartan ser ungefär likadan ut som föregående inventeringssäsong, men att andelen revir med föryngring (valpkull) är lägre än tidigare år.

Under våren och försommaren 2016 förväntas antalet valpkullar i Värmland dock bli högre, eftersom det avgörs av antalet revir med ett intakt föräldrapar under parningsperioden på senvintern. Denna vinter fanns 20,3 revir med ett revirmarkerande par eller familjegrupp, och i de allra flesta av dessa bör valpar nu ha fötts.

Hur många vargar finns det?

Varje år görs en uppskattning av det totala antalet vargar i Sverige och Skandinavien. Det görs genom en beräkning utifrån antalet revir med föryngring (valpkull). Eftersom andelen revir med föryngring i förhållande till det totala antalet revir är lägre i år så kommer därför uppskattningen av antalet vargar också att bli lägre, samtidigt som det inte betyder att vargstammen är på väg att minska.

Metoden för att uppskatta antalet vargar är under utveckling efter uppdrag från Naturvårdsverket. Vargstammen uppskattas under vintern 2015-2016 till cirka 340 individer, och det innebär att vargstammen fortsatt har gynnsam bevarandestatus, oavsett om man utgår ifrån det tidigare fastställda referensvärdet 270 eller från det referensvärde på 300 som togs fram efter ytterligare forskning 2015.

Målsättningarna för den svenska vargstammen är att den ska ha gynnsam bevarandestatus, att tätheten av varg ska minskas där det är som tätast med vargrevir och att vargstammen ska fortsätta att sprida sig. Inventeringsresultatet analyseras nu av så väl länsstyrelserna inom det Mellersta rovdjursförvaltningsområdet som Naturvårdsverket, för att utvärdera vilka åtgärder som bör vidtas för att uppnå målsättningarna med vargförvaltningen såväl regionalt som nationellt.

För frågor om inventeringsresultatet och läget i Värmland, kontakta viltförvaltningen på 010-224 71 40.

Om Länsstyrelsen
Vi är riksdagens och regeringens länk till och från Värmland. Vi för länets talan och samtidigt arbetar vi för att nationella beslut får ett så bra genomslag som möjligt i länet.

Resultat 2015/16 2014/15 2013/14
Antal revir som berör länet 25 30 29
Antal länsvisa revir 20,8 23,3 18,5
Antal länsvisa familjegrupper och par 20,3 19,8 21,3
Antal länsvisa familjegrupper 10,8 14,8 17,3
Antal länsvisa föryngringar 9,5 14,3 19

Slutkarta vargrevir 20160601.pdf

Att tänka på i djurens barnkammare

I morse medverkade vår kollega Kari Langöen i radio för att svara på frågor som kan uppstå under våren när djur och fåglar får sina ungar.

På länken kan du både läsa och lyssna mer om övergivna djurungar och vad du som hundägare måste förhålla dig till:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=6443003

/Maria Falkevik

Några ord om illegal jakt på rovdjur och Länsstyrelsens hemliga agenda

Länsstyrelsen deltog i en jakt-och fiskemässa i Säffle förrförra helgen där en boken De jagade jägarna om det så kallade Lillhärdalfallet marknadsfördes. Vi har även förstått att författarna föreläser om boken och om bilden av Svensk rovdjursförvaltning runtom i landet, bland annat i Värmland. Då vi på de senaste veckorna har fått ovanligt många frågor kring denna bok och vad man egentligen ska tro om myndigheternas roll inom rovdjursförvaltningen, så vill jag gärna ta upp några av dem här.

Vad är Länsstyrelsens hemliga agenda?

Det finns ingen sådan. Vårt uppdrag är att verkställa rovdjurspolitiken i enlighet med de juridiska ramar som Länsstyrelsen likväl som alla andra i Sverige måste förhålla sig till. Det enda som är hemligt är sådant som genom lag skyddas av sekretess (t.ex lyor och kungsörnsbon i den mån vi ens vet om var de finns).

Vad vinner man på att inte rapportera observationer av rovdjur till Länsstyrelsen?

Ingenting. Vi kan inte vara överallt samtidigt och i de allra flesta fall vet människor på plats om var rovdjuren håller till innan vi gör det. Det finns fler skäl till varför det kan vara viktigt att rapportera vad man sett:

· Får vi tidigt veta att människor i ett område upplever problem med rovdjur så kan vi snabbt vara på plats för att ta reda på vad som händer, bedöma eventuella risker och hjälpa till med förebyggande åtgärder. Det du ser kan vara en viktig pusselbit av ett större mönster, så rapportera även om du själv inte tror att det är så intressant.

· Om det blir aktuellt med skyddsjakt så är det avgörande att det finns dokumentation om vad som har observerats i området, och ju mer vi vet desto snabbare kan vi besluta.

· Under inventeringssäsong (1 okt – 31 mars) söker vi själva av länet efter spår av lo, varg och järv. Får vi rapporter så kan vi skippa det tidskrävande sökandet och lägga resurser på effektiv dokumentation av spåren istället. I de delar av länet där snötillgången är dålig är rapporter från allmänheten ibland direkt avgörande för resultatet, främst vad gäller lodjur.

· Vargreviren antal och storlek är mycket viktig kunskap för dem som gör älgskötselplaner och älgförvaltningsplaner. Vi får ofta frågor om revirens utbredning och hur man ska räkna. I områden där vi fått många rapporter så har vi ett bra underlag att bidra med, men i områden där vi inte har fått det blir osäkerheten i beräkningarna stora. Det ligger alltså i alla älgjägares intresse att rapportera in spår av varg under hela inventeringssäsongen, för att få ett bra underlag tillbaka.

· En tidig kunskap om var nya vargrevir etableras underlättar såväl förebyggande åtgärder mot vargangrepp på tamdjur som inventering och motverkar illegal jakt.

· Oavsett vad man tycker om rovdjur och rovdjursförvaltning så är inventeringsresultatet grundläggande för hela förvaltningen, och det borde ligga i allas intresse att vi har ett gemensamt underlag över hur situationen ser ut och utvecklas som är så heltäckande som möjligt.

· Det är enkelt! Använd mobil-appen Skandobs Touch (ta en bild på spåret, skicka in via appen) eller gå in på skandobs.se. Vi får ett sms med dina kontaktuppgifter och kan snabbt vara på plats.

Vad vinner man på att stödja illegal jakt?

Ingenting, utom möjligen hejarop från oinformerade. Illegal jakt är inte en särskilt effektiv förvaltningsmetod, det sabbar för dem som arbetar för en laglig licensjakt på schyssta villkor och det är som namnet antyder olagligt, med risk för höga straff om man ägnar sig åt det. Rovdjur finns i hela länet och de rör sig konstant och över stora områden. Illegal jakt kan visserligen bromsa tillväxten i populationen, men tomma områden fylls snart upp av nya. Illegal jakt är inte selektiv – dvs det går inte att styra den så att genetiskt värdefulla individer skyddas. Den invandrade varg som sköts illegalt i Norge nu i vintras kunde ha underlättat stort för vargförvaltningen om den hade fått leva och få avkommor. Villkoret för att kunna hålla vargstammen på en så förhållandevis låg nivå nationellt (jämför med björn och lo t ex) är att genetiskt värdefulla individer ges möjlighet att fortplanta sig. Vill man stödja möjligheten till licensjakt på varg så ska man ta avstånd från illegal jakt och tala om för dem som håller på med det att de förstör för seriösa jägare.

Har vi hemliga kameror överallt?

Nej. Vi har under de senaste åren använt övervakningskameror, efter markägarens tillstånd och i väldigt blygsam omfattning, i inventeringssyfte och i syfte att hjälpa djurägare och oroliga länsinvånare. Vi använder inte kameror i syfte att kontrollera vad folk gör i skogen, utan måste tvärtom sätta kameror på ett sätt så att vi minimerar risken att människor fotas. Vi sätter alltid skyltar vid kamerorna, utom i de fall syftet är att dokumentera järvföryngring, eftersom järvlyor enligt lag omfattas av sekretess. Vi har haft ett mycket gott samarbete med markägare och lokala jägare kring kamerorna och hoppas utveckla detta ytterligare. Just nu väntar vi på ett förnyat tillstånd som medger att vi, som i många andra län, ska kunna sätta upp mer varaktiga kamerastationer i syfte att förbättra inventeringen av lodjur. Vi får bra tips från markägare på platser för detta och tar gärna emot fler tips. Den metodik som används bygger på att det i det inventerade området sitter en kamera per 50 kvadratkilometer, så det handlar absolut inte om att man behöver vara orolig för att ovetandes bli fotad av Länsstyrelsen när man är ute och jagar eller plockar svamp. Däremot finns ett stort antal privata kameror ute i skogarna som inte är skyltade, ofta är väl dolda och saknar tillstånd. Tyvärr har många missat att det är olagligt att sätta upp övervakningskameror där allmänheten har tillträde, om man inte har tillstånd. Inte ens om man är väldigt nyfiken på vad man har för vilt på sin mark så är det tillåtet, men då kan man ju höra av sig till oss och berätta var det finns en bra plats att sätta upp en av våra kameror istället.

Hur bra koll har Länsstyrelsen på rovdjuren?

Ingen kan ha koll på var vilda djur befinner sig, annat än just då man råkar se dem. Vi får ibland frågor i stil med ”Den här vargen ni spårade här, varifrån kom den och vart var den på väg?”. Det enda vi vet i ett sådant fall är var den gick från den plats där vi började spåra till den plats där vi slutade spåra, och i viss mån vad den gjorde eller inte gjorde under just den sträckan. Den typen av dokumentation är vad inventeringsresultatet är uppbyggt av. Vad gäller varg så har vi bra koll på var det har funnits revirmarkerande vargar under vintern och om det har varit ett par utan valpar eller en familjegrupp (minst 3 djur i sällskap spårade vid 3 tillfällen), och i en del fall om valpar fötts i reviret föregående vår (minst 4 djur i sällskap spårade vid 3 tillfällen, eller DNA från en årsvalp). De revirmarkerande vargarna vet vi till och med vilka de är på individnivå, vilket är en mycket ovanligt hög detaljgrad i viltförvaltning. Det totala antalet måste dock uppskattas utifrån en omräkningsfaktor (som just nu är under översyn). Den siffran är endast intressant på större skala och i samband med jaktbeslut. Det som berör människor lokalt är hur många revir man berörs av, och om det är små revir som ligger tätt eller större och glesare. Det har vi bra koll på och kan få ännu bättre koll med hjälp av dem som bor i området.

Vem ska man tro på egentligen?

Det är förstås spännande med sensationella konspirationsteorier, men det är svårt att belägga dem i ett samhälle som vårt där alla offentliga uppgifter är tillgängliga för allmänheten och vi till och med har stamtavla på vargarna, såväl de vilda som de i djurparkerna. Det finns en enorm mängd information om rovdjur och rovdjursförvaltning tillgänglig via internet, och som med allt annat man läser där så är det viktigt att kolla varifrån informationen kommer och själv bilda sig en uppfattning om källan är trovärdig eller inte. Det finns sidor som ser seriösa ut, men där källorna inte alltid tål att granskas eller där informationen är riktad utifrån en viss intressegrupp. Det finns också gott om grupper på sociala medier där ”sanningar” skapas, sprids och förstärks. Men det finns även mängder med saklig information på internet, och några bra länkar har ni nedan. Vi som jobbar på Länsstyrelsen med viltfrågor arbetar ju i förlängningen för allas vår folkvalda regering, och har ett mycket viktigt uppdrag i att tillgängliggöra den information ni behöver ha. Om du hör eller läser något som låter alldeles uppåt väggarna, så går det fint att höra av sig och fråga om det verkligen är så. Glöm inte bort att vi som jobbar med detta är alldeles vanliga människor precis som vem som helst, som råkar ha just detta till arbetsuppgifter.

/Maria Falkevik

Länkar till saklig och matnyttig information:

· Länsstyrelsens hemsida (grundläggande information om vilt- och rovdjursförvaltning, viktigt info om licensjaktsbeslut, vilka bidrag man kan ansöka om, kontaktuppgifter mm): www.lansstyrelsen.se/varmland

· Länsstyrelsens blogg (där jag m fl skriver om sådant som är aktuellt, som vi får mycket frågor om eller sådant som kan vara intressant att fördjupa sig i): https://storarovdjuren.wordpress.com/

· Länsstyrelsens facebooksida Stora rovdjuren Värmland (där blogginlägg publiceras och där det går att ställa frågor, kommentera och tjafsa med varandra så mycket man vill, bara man håller sig till vanligt näthyfs): https://www.facebook.com/storarovdjuren.varmland

· Viltskadecenters hemsida (massor av info om förebyggande åtgärder, inventeringsresultat, viltskaderapporter, lättillgängliga forskningsrapporter mm): www.slu.se/viltskadecenter

· Naturvårdsverkets hemsida (info om deras uppdrag och aktuella jaktbeslut, projekt mm som är av stort intresse för allmänheten och Naturvårdsverkets förekrifter): www.naturvardsverket.se

· Sveriges Riksdag (gällande lagar, förordningar, utredningar mm) http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/

· Regeringens hemsida (info om rovdjurspolitiken, rovdjurspropositioner, regeringsuppdrag mm) http://www.regeringen.se/

· Grimsö forskningsstation (kontaktuppgifter och info om all viltforskning som bedrivs där, bl a vargforskningsprojektet Skandulv, loforskningsprojektet Scandlynx, det svenska järvprojektet och Laws and claws) http://www.slu.se/sv/institutioner/ekologi/grimso-forskningsstation/

· Det skandinaviska björnforskningsprojektet http://bearproject.info/

· Rovdjurscentret de 5 stora (mängder av lättillgänglig information, där samarbete med många olika intressegrupper och myndigheter borgar för allsidig och saklig information. Mycket material för skolor på hemsidan och man kan även besöka Rovdjurscentret vid Järvzoo i Järvsö): http://www.de5stora.com/

Första järvföryngringen dokumenterad i Värmlands län!

Häromdagen lyckades Länsstyrelsen i samarbete med Järvforskningsprojektet vid Grimsö Forskningsstation fånga och radiomärka en järv i närheten av Branäs i norra Värmland. Järven visade sig vara en hona som vägde 8,4 kg. Det som är extra intressant är att järvhonan hade mjölk i spenarna, vilket är ett tecken på att hon har fått ungar. Det är den första dokumenterade järvföryngringen i Värmland i modern tid och även Sveriges sydligaste. Positionerna från järvhonans sändarhalsband kommer att bidra till ny kunskap för forskning och förvaltning om hur järvar lever i skogslandskapet. Förra vintern fångades och radiomärktes en järvhane, och med lite tur så kan fler järvar fångas och förses med sändare inom den närmsta tiden. Sändarna är att ett slag som faller av när de inte behövs längre.

Läs gärna mer om Järvforskningsprojektets arbete här: http://jarvprojektet.weebly.com/

/Maria Falkevik

Lägesrapport varginventering

Fältsäsongen för varginventering avslutades den 31 mars och nu återstår endast en del DNA-analyser för att bekräfta status i några revir (Skugghöjden, Laxarby och Rackstad/Byamossarna) och för att avgöra om reviren är gränsöverskridande eller inte.

Uppgifterna nedan och i revirkartan är alltså fortfarande PRELIMINÄRA och kan ändras något inom de närmsta veckorna. Inventeringsresultatet i sin helhet fastställs av Naturvårdsverket senast den 1 juni och till dess får man hålla sig med att dra alltför långtgående slutsatsen. Det vi redan nu kan se är dock att resultatet från vintern inte skiljer sig särskilt mycket ifrån föregående vinters resultat om man ser till antalet revir som berör länet. En viss minskning av antal revir som berör länet har skett vilket beror dels på att tre revir som tidigare delades med Norge inte har identifierats på vår sida av gränsen denna vinter (Slettås, Gräsmark och Flisdalen). Ett revir, Djurskog, har inte återfunnits alls i vinter. Vi kan nu se effekterna av licensjakten 2015 ett år senare. Generellt så har områdena där det jagades återbesatts av nya revir. Kläggenreviret försvann i och med licensjakten, och där har Kerto övertagit en del av området. Vi har även haft indikation på ett nytt par i form av en spårning i norra delen av Kertoreviret, men det räcker inte till att bekräfta att där verkligen har funnits ett nytt vargrevir under vintern. Reviren Gårdsjö och Dömle försvann också under licensjakten och Forshagareviret i sin dåvarande form upplöstes också under förra vintern även om enbart avkommor fälldes där. Denna vintern har tre nya par spårats i detta område, där vi har återanvänt namnen Gårdsjö och Forshaga till de par som har etablerat sig i ungefär samma områden som deras företrädare. Det tredje paret fick namnet Olsäter. I reviret Medskogen sköts endast avkommor, men under denna vinter har inga valpar identifierats efter paret där. Därmed kan man alltså konstatera att licensjakten uppfyllda ambitionen att förhindra föryngring i de utpekade reviret, men områdena är på inget sätt tomma på varg. Totalt sett så kan vi se att licensjakten fick till effekt att andelen revirmarkerande par är mycket större än den brukar vara och att det i dagsläget är lika många revir med familjegrupp i som revir med bara föräldraparet. Det innebär att vi har haft en lägre reproduktion för varg våren 2015, vilket också var förväntat. Det innebär också att vi behöver se över den regionala förvaltningsplanen för rovdjur. Dels för att målen där uttrycks i en enhet (föryngringar) som inte längre används, och dels för att utvecklingen i antal revir inte återspeglas i förvaltningsmålen. Det är ju antalet revir och deras geografiska utbredning som faktiskt påverkar såväl vargstammens utveckling från ett år till ett annat, som de människor som bor och verkar i länet.

/Maria Falkevik

Inventeringsinsatsen i Värmland 1 oktober – 31 mars visat i avsökta sträckor:

Utvecklingen av vargstammen i Värmland över tid. OBS! preliminära siffror för 2015-2016!

Preliminr revirkarta 2016-04-07.pdf