Licensjakt och inventering

Med anledning av att det nu spekuleras om hur många vargar som finns i de vargrevir som Länsstyrelsen har utsett i årets licensjakt så vill jag berätta lite mer om hur inventeringen går till och vilket underlag som licensjaktsbeslutet grundas på. Det är Länsstyrelsen i respektive län som genomför inventeringar av varg, järv, lodjur och kungsörn varje år, framför allt under vintern. Med några års mellanrum genomförs även en spillningsinventering av björn, som ju ligger i ide på vintern och därmed inte kan inventeras genom spårning på snö. Inventeringen utförs genom att Länsstyrelsens spårare söker av områden efter spår eller får rapporter om var det finns spår, och sedan dokumenterar man dessa spår i enlighet med Naturvårdsverkets föreskrifter. Spårningarna, som helst ska vara minst 3 km långa, dokumenteras med gps, spåren fotograferas och allt registreras i databasen Rovbase. Varje län har en inventeringsansvarig på Länsstyrelsen som granskar de registrerade spårningarna och som även ska gruppera dessa för att se vilka spårningar som hör till samma vargrevir eller lodjursfamiljegrupp. I Värmlands län är det jag som är inventeringsansvarig. Viltskadecenter granskar i sin tur hela underlaget och hjälper till med grupperingar och särskiljningar. DNA från spillning eller urin är ett mycket viktigt hjälpmedel för att kunna gruppera eller särskilja spårningar. Slutligen fastställs resultaten av Naturvårdsverket. Metodiken finns beskriven i ett antal faktablad och instruktioner på Naturvårdsverkets hemsida där ni även hittar inventeringsföreskrifterna som vi måste följa.

Syftet med en gemensam och hårt styrd inventeringsmetodik i alla län samt även numera i Norge är att resultaten ska vara jämförbara mellan områden och över tid. Annars kan man inte veta säkert om en art t ex ökar eller minskar i antal i verkligheten eller om trenden beror på olikheter i hur man har inventerat. Det finns naturligtvis svårigheter i detta, särskilt snöfattiga vintrar, och det är viktigt att poängtera att resultatet är en samlad bild över vad som har kunnat dokumenteras. Har det varit dåligt med snö en vinter så kan osäkerheten i hur väl inventeringsresultatet stämmer med verkligheten vara större, och resultatet får då betraktas som en minimisiffra. I lodjursinventeringen har vi än så länge inte möjlighet att använda DNA för gruppering och särskiljning utan här bygger metodiken på hur nära spårningarna är varandra i tid och rum samt i förhållande till bytestätheten i området. Uppskattningar av de totala populationerna görs sedan utifrån inventeringsresultatet, men dessa blir mer tillförlitliga över större områden och är svåra att använda lokalt. Inventeringsmetodiken förbättras och kompletteras efter hand med ny teknik, till exempel så har vi nu möjlighet att använda övervakningskameror i inventeringssyfte samt att vi kan använda orginalbilder från allmänheten som dokumentation om de är högst tre veckor gamla och det går att verifiera tid och plats då bilden togs. Vi kommer dock aldrig att veta exakt hur många rovdjur det finns vid en given tidpunkt eftersom det ju rör sig om vilda djur. När vi får kritik får att inte veta hur många rovdjur det finns i länet så stämmer det alltså i avseendet att vi aldrig vet det exakt. Det vi har allra bästa koll på genom inventeringarna är antalet vargrevir och deras ungefärliga utbredning, tack vare DNA-tekniken. Strax efter avslutad inventeringssäsong, dvs i april, kan man räkna med att den siffran stämmer allra bäst överens med verkligheten. Efter det sker det dock en hel del innan nästa inventeringssäsong, till exempel att nya kullar föds, fjolåringar vandrar ut eller in, nya revir etableras och djur vandrar dör av olika anledningar. Det kan till och med vara så att ett nytt vargpar etablerar revir och får ungar efter att inventeringen är slutförd.

Det är oftast människor som bor eller vistas i länets olika delar som först upptäcker att det finns lo, varg eller björn i trakten och som har störst chans att upptäcka tidigt om det har fötts ungar i området. Naturligtvis är vi mycket intresserade av att få sådana uppgifter, året runt men särskilt under inventeringssäsongen mellan oktober och april. Det är mycket effektivare att få tips om spår att dokumentera än att ha personal som systematiskt söker av områden efter spår. Vi gör dock både och där så behövs och bara för att vi inte får rapporter från vissa områden betyder inte att de blir mindre uppmärksammade i inventeringen. Vi är dock mycket tacksamma för de rapporter vi får, och det är helt okej att rapportera även om man är osäker eller om man vill vara anonym. Helst vill vi att man använder något av rapporteringssystemen www.skandobs.se eller www.rovobs.se eftersom rapporten då når fram snabbast till den som bevakar ett visst område för tillfället. Det finns även en app till skandobs.se som heter Skandobs touch, som gör att man enkelt kan ta en bild med sin mobil och skicka rapporten direkt från skogen. Appen kan även användas för att meddela andra användare att man har sett spår av rovdjur, till exempel för att minska risken för rovdjursangrepp på tamdjur eller jakthundar.

Nu när det pågår licensjakt på varg är det många människor som rör sig i de områden där jakten får bedrivas. Vi tar gärna emot tips om spår av varg, lo och järv även i dessa områden så att vi kan inventera där det för tillfället inte pågår jakt. Uppgifter från jägare om hur många djur som setts i sällskap och bilder av djur samt spårlöpor där man kan räkna antal spårlöpor i sällskap och med samma ålder och riktning är också värdefull information. Hittills i vinter har spårningsförhållandena varit dåliga i södra delen av länet, och när beslutet om licensjakt fattades så fanns ingen möjlighet att veta säkert hur många vargar som fanns i respektive revir. Däremot hade vi bra indikationer på att det fanns familjegrupper i de revir vi beslutade om. Vi har gett tilldelningen till licensjakt utifrån genomsnittlig gruppstorlek, dvs 6 vargar per familjegrupp i genomsnitt. Resultatet av jakten kan vi inte med säkerhet veta i förväg, det kan man aldrig i någon viltförvaltning. All viltförvaltning bygger på mer eller mindre säkra populationsuppskattningar och beräkningar av tillväxt och dödlighet mm. Sedan får man utvärdera varje åtgärd (i detta fall licensjakt), göra nya populationsuppskattningar och anpassa nästa förvaltningsåtgärd utifrån den kunskap som har tillkommit. Man kan alltså inte utgå ifrån att besluten fattas på samma exakta grunder som till exempel i ett lantbruk där man vet exakt hur många djur man har, deras kön och ålder samt hur många som föds och dör. Varginventeringen i Sverige är bland de mest exakta i världen, men att det finns osäkerheter är ingen hemlighet. Huvudsaken är att man vet ungefär hur stor den osäkerheten är och om det finns risk för att man påverkar populationen negativt. I de beräkningar vi har gjort inför beslutet om licensjakt på varg 2015 så har vi kommit fram till att risken för att vi underbeskattar vargstammen är högre än att vi överbeskattar den och risken att denna jakt äventyrar gynnsam bevarandestatus är obefintlig. Om resultatet blir i enlighet med våra beräkningar så kommer vargstammen i Värmland att vara på samma nivå efter denna vinter som efter den förra ungefär, men allt detta kommer vi veta först efter att denna inventeringssäsongen är avslutad. DNA-resultat ifrån de fällda vargarna och spårningar i jaktområdena efter avslutad jakt kommer också att ge svar på om vi med denna jakt lyckades uppnå målet att tömma de fyra utsedda reviren och om alla de fällda vargarna kommer ifrån dessa revir eller om nya revir bildats i områdena sedan föregående inventeringssäsong.

Jag hoppas att detta har nyanserat bilden av vilka förutsättningar som finns beträffande inventeringsunderlag och hur licensjakten påverkar vargstammen. Ställ gärna frågor till oss om något är oklart. Här kan du hitta all information om inventeringsmetodiken: http://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledningar/Vilt/Inventeringsmetodik-for-stora-rovdjur/ och här kan du hitta mer information om licensjakten på varg i Värmlands län: http://www.lansstyrelsen.se/varmland/Sv/djur-och-natur/jakt-och-vilt/Pages/vargjakt.aspx .

Mvh,

Maria Falkevik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s