Några ord om illegal jakt på rovdjur och Länsstyrelsens hemliga agenda

Länsstyrelsen deltog i en jakt-och fiskemässa i Säffle förrförra helgen där en boken De jagade jägarna om det så kallade Lillhärdalfallet marknadsfördes. Vi har även förstått att författarna föreläser om boken och om bilden av Svensk rovdjursförvaltning runtom i landet, bland annat i Värmland. Då vi på de senaste veckorna har fått ovanligt många frågor kring denna bok och vad man egentligen ska tro om myndigheternas roll inom rovdjursförvaltningen, så vill jag gärna ta upp några av dem här.

Vad är Länsstyrelsens hemliga agenda?

Det finns ingen sådan. Vårt uppdrag är att verkställa rovdjurspolitiken i enlighet med de juridiska ramar som Länsstyrelsen likväl som alla andra i Sverige måste förhålla sig till. Det enda som är hemligt är sådant som genom lag skyddas av sekretess (t.ex lyor och kungsörnsbon i den mån vi ens vet om var de finns).

Vad vinner man på att inte rapportera observationer av rovdjur till Länsstyrelsen?

Ingenting. Vi kan inte vara överallt samtidigt och i de allra flesta fall vet människor på plats om var rovdjuren håller till innan vi gör det. Det finns fler skäl till varför det kan vara viktigt att rapportera vad man sett:

· Får vi tidigt veta att människor i ett område upplever problem med rovdjur så kan vi snabbt vara på plats för att ta reda på vad som händer, bedöma eventuella risker och hjälpa till med förebyggande åtgärder. Det du ser kan vara en viktig pusselbit av ett större mönster, så rapportera även om du själv inte tror att det är så intressant.

· Om det blir aktuellt med skyddsjakt så är det avgörande att det finns dokumentation om vad som har observerats i området, och ju mer vi vet desto snabbare kan vi besluta.

· Under inventeringssäsong (1 okt – 31 mars) söker vi själva av länet efter spår av lo, varg och järv. Får vi rapporter så kan vi skippa det tidskrävande sökandet och lägga resurser på effektiv dokumentation av spåren istället. I de delar av länet där snötillgången är dålig är rapporter från allmänheten ibland direkt avgörande för resultatet, främst vad gäller lodjur.

· Vargreviren antal och storlek är mycket viktig kunskap för dem som gör älgskötselplaner och älgförvaltningsplaner. Vi får ofta frågor om revirens utbredning och hur man ska räkna. I områden där vi fått många rapporter så har vi ett bra underlag att bidra med, men i områden där vi inte har fått det blir osäkerheten i beräkningarna stora. Det ligger alltså i alla älgjägares intresse att rapportera in spår av varg under hela inventeringssäsongen, för att få ett bra underlag tillbaka.

· En tidig kunskap om var nya vargrevir etableras underlättar såväl förebyggande åtgärder mot vargangrepp på tamdjur som inventering och motverkar illegal jakt.

· Oavsett vad man tycker om rovdjur och rovdjursförvaltning så är inventeringsresultatet grundläggande för hela förvaltningen, och det borde ligga i allas intresse att vi har ett gemensamt underlag över hur situationen ser ut och utvecklas som är så heltäckande som möjligt.

· Det är enkelt! Använd mobil-appen Skandobs Touch (ta en bild på spåret, skicka in via appen) eller gå in på skandobs.se. Vi får ett sms med dina kontaktuppgifter och kan snabbt vara på plats.

Vad vinner man på att stödja illegal jakt?

Ingenting, utom möjligen hejarop från oinformerade. Illegal jakt är inte en särskilt effektiv förvaltningsmetod, det sabbar för dem som arbetar för en laglig licensjakt på schyssta villkor och det är som namnet antyder olagligt, med risk för höga straff om man ägnar sig åt det. Rovdjur finns i hela länet och de rör sig konstant och över stora områden. Illegal jakt kan visserligen bromsa tillväxten i populationen, men tomma områden fylls snart upp av nya. Illegal jakt är inte selektiv – dvs det går inte att styra den så att genetiskt värdefulla individer skyddas. Den invandrade varg som sköts illegalt i Norge nu i vintras kunde ha underlättat stort för vargförvaltningen om den hade fått leva och få avkommor. Villkoret för att kunna hålla vargstammen på en så förhållandevis låg nivå nationellt (jämför med björn och lo t ex) är att genetiskt värdefulla individer ges möjlighet att fortplanta sig. Vill man stödja möjligheten till licensjakt på varg så ska man ta avstånd från illegal jakt och tala om för dem som håller på med det att de förstör för seriösa jägare.

Har vi hemliga kameror överallt?

Nej. Vi har under de senaste åren använt övervakningskameror, efter markägarens tillstånd och i väldigt blygsam omfattning, i inventeringssyfte och i syfte att hjälpa djurägare och oroliga länsinvånare. Vi använder inte kameror i syfte att kontrollera vad folk gör i skogen, utan måste tvärtom sätta kameror på ett sätt så att vi minimerar risken att människor fotas. Vi sätter alltid skyltar vid kamerorna, utom i de fall syftet är att dokumentera järvföryngring, eftersom järvlyor enligt lag omfattas av sekretess. Vi har haft ett mycket gott samarbete med markägare och lokala jägare kring kamerorna och hoppas utveckla detta ytterligare. Just nu väntar vi på ett förnyat tillstånd som medger att vi, som i många andra län, ska kunna sätta upp mer varaktiga kamerastationer i syfte att förbättra inventeringen av lodjur. Vi får bra tips från markägare på platser för detta och tar gärna emot fler tips. Den metodik som används bygger på att det i det inventerade området sitter en kamera per 50 kvadratkilometer, så det handlar absolut inte om att man behöver vara orolig för att ovetandes bli fotad av Länsstyrelsen när man är ute och jagar eller plockar svamp. Däremot finns ett stort antal privata kameror ute i skogarna som inte är skyltade, ofta är väl dolda och saknar tillstånd. Tyvärr har många missat att det är olagligt att sätta upp övervakningskameror där allmänheten har tillträde, om man inte har tillstånd. Inte ens om man är väldigt nyfiken på vad man har för vilt på sin mark så är det tillåtet, men då kan man ju höra av sig till oss och berätta var det finns en bra plats att sätta upp en av våra kameror istället.

Hur bra koll har Länsstyrelsen på rovdjuren?

Ingen kan ha koll på var vilda djur befinner sig, annat än just då man råkar se dem. Vi får ibland frågor i stil med ”Den här vargen ni spårade här, varifrån kom den och vart var den på väg?”. Det enda vi vet i ett sådant fall är var den gick från den plats där vi började spåra till den plats där vi slutade spåra, och i viss mån vad den gjorde eller inte gjorde under just den sträckan. Den typen av dokumentation är vad inventeringsresultatet är uppbyggt av. Vad gäller varg så har vi bra koll på var det har funnits revirmarkerande vargar under vintern och om det har varit ett par utan valpar eller en familjegrupp (minst 3 djur i sällskap spårade vid 3 tillfällen), och i en del fall om valpar fötts i reviret föregående vår (minst 4 djur i sällskap spårade vid 3 tillfällen, eller DNA från en årsvalp). De revirmarkerande vargarna vet vi till och med vilka de är på individnivå, vilket är en mycket ovanligt hög detaljgrad i viltförvaltning. Det totala antalet måste dock uppskattas utifrån en omräkningsfaktor (som just nu är under översyn). Den siffran är endast intressant på större skala och i samband med jaktbeslut. Det som berör människor lokalt är hur många revir man berörs av, och om det är små revir som ligger tätt eller större och glesare. Det har vi bra koll på och kan få ännu bättre koll med hjälp av dem som bor i området.

Vem ska man tro på egentligen?

Det är förstås spännande med sensationella konspirationsteorier, men det är svårt att belägga dem i ett samhälle som vårt där alla offentliga uppgifter är tillgängliga för allmänheten och vi till och med har stamtavla på vargarna, såväl de vilda som de i djurparkerna. Det finns en enorm mängd information om rovdjur och rovdjursförvaltning tillgänglig via internet, och som med allt annat man läser där så är det viktigt att kolla varifrån informationen kommer och själv bilda sig en uppfattning om källan är trovärdig eller inte. Det finns sidor som ser seriösa ut, men där källorna inte alltid tål att granskas eller där informationen är riktad utifrån en viss intressegrupp. Det finns också gott om grupper på sociala medier där ”sanningar” skapas, sprids och förstärks. Men det finns även mängder med saklig information på internet, och några bra länkar har ni nedan. Vi som jobbar på Länsstyrelsen med viltfrågor arbetar ju i förlängningen för allas vår folkvalda regering, och har ett mycket viktigt uppdrag i att tillgängliggöra den information ni behöver ha. Om du hör eller läser något som låter alldeles uppåt väggarna, så går det fint att höra av sig och fråga om det verkligen är så. Glöm inte bort att vi som jobbar med detta är alldeles vanliga människor precis som vem som helst, som råkar ha just detta till arbetsuppgifter.

/Maria Falkevik

Länkar till saklig och matnyttig information:

· Länsstyrelsens hemsida (grundläggande information om vilt- och rovdjursförvaltning, viktigt info om licensjaktsbeslut, vilka bidrag man kan ansöka om, kontaktuppgifter mm): www.lansstyrelsen.se/varmland

· Länsstyrelsens blogg (där jag m fl skriver om sådant som är aktuellt, som vi får mycket frågor om eller sådant som kan vara intressant att fördjupa sig i): https://storarovdjuren.wordpress.com/

· Länsstyrelsens facebooksida Stora rovdjuren Värmland (där blogginlägg publiceras och där det går att ställa frågor, kommentera och tjafsa med varandra så mycket man vill, bara man håller sig till vanligt näthyfs): https://www.facebook.com/storarovdjuren.varmland

· Viltskadecenters hemsida (massor av info om förebyggande åtgärder, inventeringsresultat, viltskaderapporter, lättillgängliga forskningsrapporter mm): www.slu.se/viltskadecenter

· Naturvårdsverkets hemsida (info om deras uppdrag och aktuella jaktbeslut, projekt mm som är av stort intresse för allmänheten och Naturvårdsverkets förekrifter): www.naturvardsverket.se

· Sveriges Riksdag (gällande lagar, förordningar, utredningar mm) http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/

· Regeringens hemsida (info om rovdjurspolitiken, rovdjurspropositioner, regeringsuppdrag mm) http://www.regeringen.se/

· Grimsö forskningsstation (kontaktuppgifter och info om all viltforskning som bedrivs där, bl a vargforskningsprojektet Skandulv, loforskningsprojektet Scandlynx, det svenska järvprojektet och Laws and claws) http://www.slu.se/sv/institutioner/ekologi/grimso-forskningsstation/

· Det skandinaviska björnforskningsprojektet http://bearproject.info/

· Rovdjurscentret de 5 stora (mängder av lättillgänglig information, där samarbete med många olika intressegrupper och myndigheter borgar för allsidig och saklig information. Mycket material för skolor på hemsidan och man kan även besöka Rovdjurscentret vid Järvzoo i Järvsö): http://www.de5stora.com/

En reaktion på ”Några ord om illegal jakt på rovdjur och Länsstyrelsens hemliga agenda

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s